9 augusti 2014

Den värsta dagen i mitt liv

Idag för en vecka sedan kom det där samtalet. Samtalet som jag så länge väntat på och fasat för. Samtalet som skulle berätta för mig att min pappa har somnat in.

Förra torsdagen, torsdagen den 31:a juli satt vi i trädgården uppe i Rättvik och diskuterade om vilken dag vi skulle åka hem. Vi bestämde till sist att vi skulle åka hem på fredagen. Det var väldigt skönt att komma hem den där fredagen. Jag hade blivit dunderförkyld så jag var nöjd med att vara hemma igen.

På lördag morgon väcks jag av att telefonen ringer. Lite irriterande ser jag att jag missar samtalet från min mamma och orkar inte ringa upp. Strax efter ringer hon igen och jag känner att jag måste svara.

Hon frågar mig om jag kommit hem till Stockholm och om jag är hos mig eller om jag är hemma hos Tobbe innan hon säger:
- Kurt somnade in i morse.
Jag börjar skaka i hela kroppen och börjar fundera över vad hon precis sagt. 
Detta skulle ju inte hända nu!
Jag känner att jag måste fråga henne om det verkligen är sant.. det är det.

Jag Mamma och min Bror åker till pappas lägenhet där han har bott sedan han hamnade på sjukhus för lite mer än en månad sedan. Vi skulle få se honom en sista gång och säga hej då!
När dörren in till hans rum öppnas och jag ser en skymt av hans arm kommer tårarna.
Jag går fram till honom sätter mig på knä bredvid och lägger min hand på honom och tårarna fortsätter bara att rinna. 
Jag är glad över att jag inte är ensam men samtidigt är det också tungt att se och känna hur ledsen min bror och mamma är, samtidigt som det är skönt att jag inte är ensam i min sorg.
Jag satt där länge, bredvid honom!!

Att sitta bredvid mannen som i alla mina år varit så verklig, min stora trygghet och idol. En människa som jag har älskar så enormt mycket låg nu framför mig kall, orörlig och inte fysiskt med oss längre.

Hela tiden väntade jag på att han skulle blinka och vrida huvudet mot mig och säga något till mig!

Att veta - När jag går ut från de här rummet kommer jag aldrig mer att se honom - var otroligt tungt!
Jag vände en eller två gånger innan jag kunde lämna de där rummet. Rummet som min pappa fanns i, det sista av honom. 
För en vecka sedan lämnade världens bästa pappa jordelivet. Han var en kämpe i otroligt många år och jag har alltid pratat om honom med stolthet och mycket kärlek! 

Follow FlisanBerglund