2 december 2013

Att leva med någon som röker

För några år sedan skrev jag brev med en vän, vi var som gamla brevvänner och nedan följer en del av ett brev som jag aldrig vågade skicka.

Alla har vi nått som tynger oss. Jag har inte tidigare känt efter eller kanske ens förstått hur det egentligen är. Jag har nog innerst inne inte velat inse vad som händer och att jag tycker det är sjukt jobbigt. 

Det känns som att Han "alltid" har varit sjuk och att det är flera gånger man tänkt att nu är slutet här. Men Han är otroligt sega den här gubben och tillslut känns det som att det inte alls kommer att hända. Falskt alarm. 

Förra året åkte Han in på sjukhus för första gången och då vart det plötsligt mer verkligt för mig. Att detta verkligen är på allvar och det var första gången som jag verkligen trodde att han skulle dö.
En person med KOL överlever inte en lunginflammation, men det är väl självklart att han gör det så seg som han är. Jag vet att Han alltid kommer att klara sig, att han inte kommer att lämna oss, men på den senare tiden har det gått upp ett litet ljus för mig att det inte alls är så. När ambulansen kom till oss för att köra honom till sjukhuset slog verkligheten mig rakt i ansiktet och jag visste inte vad jag skulle göra. Det var lunginflammation den gången också och åter igen överlevde Han. Jag är otroligt glad över att han är så pass seg som han är för jag vill inte att han ska lämna oss.

Jag har aldrig skrivit om detta tidigare eller ens yttrat mig om det till någon då jag inte vill att någon ska tycka synd om mig. Detta är min vardag och såhär har det alltid varit..känns det som i alla fall.

Ja det har gått lite mer än två år sedan jag skrev detta och sedan dess har jag blivit öppnare med att Han inte mår bra. Jag har vågat titta lite närmare på mina känslor, men inte för mycket. Jag vill inte släppa ut dem för jag vet inte vad som skulle hända med mig då. Men bara att visa detta för er är ett stort steg för mig.


När jag skrev det här till min brevvän ville jag berätta varför jag inte klarar av att personer som jag älskar röker. Att ha sett Han i hela mitt liv dra in bloss från en cigarett som sakta men säkert gjort honom sämre och som nu är på väg att kväva honom till döds, gör att jag inte vill se en ända person till som jag älskar gå samma öde som Han. Att växa upp med någon som röker ger oftast effekten av att man själv börjar röka, men för mig är det helt annorlunda.

Jag vill inte kräva att den person som jag älskar ska sluta röka eller inte röka alls, men att leva med den personen skulle göra det mycket svårare för mig. Det skulle nog inte fungera. Jag har nog sabbat mycket med personer jag älskar som har rökt bara för att jag inte har kunnat hantera det. Innan hade jag ingen aning om varför jag betedde mig på detta sätt, men under de senaste åren har det gått upp för mig.
Jag vill inte SE DIG DÖ på grund av en cigarett.

Follow FlisanBerglund