31 oktober 2013

Att vara hund i kommunaltrafiken

Det är inte lätt att vara en liten hund (eller hund över huvudtaget) i stockholms kommunaltrafik. Specillt inte i tunnelbanan under rusningstrafik.
Buddha är väldigt duktig, lugn & hänger med väldigt bra, men i bland har han väldig otur. Som idag.

I morse efter att vi gått av i Slussen & ska upp för trappan kommer en tant rusandes för att hinna med sin tunnelbana. Ser sig inte för & sparkar lätt till Buddha.
På eftermiddagen när vi ska byta tunnelbana reser sig Buddha upp från mina ben för att strecka på sig. En man klappar Buddha över ryggen. Stället han avskyr mest att någon rör. 
Sist. När vi ska gå av tunnelbanan hemma så väntar vi på att dörrarna ska öppnas & Buddha får en fot i huvudet.

Det är ett under att Buddha fortfarande tycker om att åka tunnelbana, är så pass lugn, trevlig mot människor, trotts allt han får stå ut med en vanlig dag! 

Till er som åker i kommunaltrafiken:
Snälla, blicka ner ibland & se efter vart ni sätter fötterna. En dag kanske ni sparkar en hund illa.
Om ni tycker om hundar & gärna vill klappa den - FRÅGA FÖRST! En dag kanske du klappar fel hund & har oturen att bli biten. 

4 oktober 2013

Från skiss till verklighet

För några månader sedan var jag hemma hos mina päron på middag. Efter middagen bad jag dem att skriva sina efternamn några gånger på ett varsitt papper. Jag berättade att jag ville ha det som tatueringar. (Jag minns att jag var där några dagar senare & pappa sa att han måste få skriva igen eftersom att de han först skrivit vart väldigt skakigt & inte så fint. )

Från början visste jag att de skulle sitta på en banderoll som skulle finnas runt ett ankare, men mer var det inte just då. Tankar, idéer, bilder började bildas innuti mitt huvud, men jag visste inte vad jag skulle göra med dem, hur jag skulle få ner det på ett papper.

Jag kom  på att en kollega till mig hade ritat ett ankare till en annan kollega så jag frågade henne & hon vart väldigt glad över att få skissa upp den & när jag fick se den vart jag väldigt nöjd! Den vart väldigt fin.

Månader senare gick jag till en tatueringsstudio & visade upp min skiss, bokade tid & bara väntade. Tiden jag bokade var nästan en månad framåt.

I onsdags var det dags för att sätta den på prent. Hade fått en skiss av tatueraren någon kväll innan, skissen var inte allt som jag tänkt mig & jag började få ångest över hur det skulle bli! Kvällen efter fick jag en ny skiss efter att ha sagt några saker som jag inte var nöjd med på den första, den andra skissen var riktigt bra & det kändes verkligen rätt.

Efter min 3,5 timmes sittning var jag så sjukt nöjd. Jag bara log när den var klar & jag började skratta. Tittade på den i spegeln & kunde bara le.
Banderollen med efternamnen har somsagt mina päron själva skrivit. Sedan är ankaret en symbol för min pappa då han var sjöman en gång i tiden. (Även om det inte varade längr på grund av sjösjuka.) Kortleken är för min mamma, hon älskar att spela. Sedan att det är essen är för att det är exakt vad min pappa har tatuerat på sin egna kropp. (Den tatueringen har han gjort själv, som ung i en port någon stans i Sthlm.)
Cherry'sarna tycker jag är så otroligt fina & tyckte att de passade in i hela bilden. Vill man att de också ska symbolisera något så symboliserar det mig & min bror. Mina föräldrars gemensama barn.

Tack Annika Franczak för att du tog fram skissen & grunden. Tack Magnus Pettersson på Evil Eye Tattoo för att du gjorde den verklig! Jag kan inte annat än att älska den.

Follow FlisanBerglund