2 februari 2018

Pokémon GO


Pokémon GO vilket fantastiskt spel! Det tyckte jag dock inte från början eller jag var väldigt skeptisk i alla fall :) När det kom jobbade jag tillsammans med en kollega som spelade Pokémon GO och vart lite nyfiken, men kände att det räckte med att bara titta på när han spelade. Det vart även lite så att jag vägrade spela de där spelet och ville inte alls testa. Jag var nog lite rädd att jag skulle tycka om det och fasta.
http://whosthanny.com/wp-content/uploads/2016/08/Pokemon_Go.jpg
Efter ett tag vart jag ändå lite mer nyfiken och laddade ner appen. Till en början tyckte jag att det var pinsamt att spela och ville inte att någon skulle veta om det och speciellt inte mina kollegor eftersom att jag hade skämtat med dem om spelet. Sedan får jag reda på att en av mina bästa vänner spelar och vi börjar spela tillsammans, vilket har gjort det hela mycket roligare. Vi kan tyvärr inte ses så ofta som vi vill för att spela Pokémon tillsammans, men vi spelar ganska ofta tillsammans över telefonen.
Så här kan det se ut på messanger när vi pratar med varandra. Enbart bilder på Pokémon som vi har fångat eller evolvat. Allt blir vad man gör det till!

5 december 2017

Tiden går

När jag gick in på bloggen igen efter ca 1 år hittade jag nedan text i ett utkast. Dessa tankar kan ibland dyka upp och jag försöker då tänka att jag ska berätta hur jag mådde och hur den där gubben var.


"Såhär två år senare har jag svårt att se/tänka/känna hur jag egentligen mådde under alla de år som min pappa var sjuk. De känslor som fanns inom mig. Att i flera år gå runt och oroa mig för att min pappa ska dö och ju närmare slutet det blev desto jobbigare blev det.

Idag är det svårt att förstå hur det kändes, att ens fatta att de känslor som fanns då var på riktigt och att jag har mått så dåligt som jag då gjorde utan att egentligen riktigt förstå det själv. Det är så otroligt skön att i dag känna hur bra jag mår, även om det ibland är lite skrämmande att tänka tillbaka och inte riktigt förstå att det var jag och mina känslor... den vardagen (med den oron) som jag hade i så många år tog slut..

Idag slog de mig att personer som jag lär känna nu aldrig kommer ha träffat min pappa, inte känt honom och det känns väldigt konstigt. Att inte ngn kan förstå hur han var den där underbara gnällgubben :)

Om jag skulle fråga mina vänner idag om hur de uppfattade hur jag mådde tror jag att det skulle kunna vara en blandning, men många tror jag skulle säga att jag mådde bra. Jag tror att jag är ganska duktig på att visa utåt att jag mår bra, men att jag inuti mig inte mår så bra. I det här fallet lurade jag nog även mig själv.

Hur ska jag kunna förklara för någon hur det kändes?"


Pappa 💕

27 november 2017

Från storstadstjej till lantis!


Ända sedan jag var liten har jag drömt om att bo på landet med massa djur runt om kring mig. Allt från kanin och hund till kossor och får. Det är fortfarande en dröm som jag har, att ha alla dessa djur omkring mig. För lite mer än ett år sedan hoppade jag in i baksätet på en raggarbil och där satt han. Jag kommer ihåg hur jag tittade på honom och tänkte "jäklar vilken snygg kille han ska jag hångla med ikväll". Det blev inget den kvällen, men idag bor vi tillsammans i ett fint litet torp på landet.

Att flytta flera mil från Stockholm och ut på landet var inga konstigheter för mig. De senaste åren har jag funderat mer och mer på att flytta från Stockholm, men jag har aldrig vetat vart jag vill flytta eller om jag är helt redo att flytta alldeles själv. När vi började prata om vart vi skulle bo var det inga konstigheter för mig att vi skulle bo hos honom, 40 mil från Stockholm och ute på landet. Samtidigt var det väldigt viktigt för mig att veta att han skulle kunna flytta till Stockholm, så att det inte bara hängde på mig vart vi skulle bo.

Nu bor vi tillsammans i hans lilla torp och jag trivs så himla bra. Det är ett mysigt och fint hus med stor tomt. Trivs som fisken i vattnet som man brukar säga 🐠

Innan jag flyttade trodde jag att det skulle kännas jobbigt och tufft att flytta till en helt ny stad. Flytta från tryggheten och en stad som jag känner och kan väldigt bra. Att saknaden efter mina vänner skulle vara riktig jobbig. Nu en månad senare trivs jag och mår så himla bra. Jag saknar mina vänner, men jag vet också att dem inte försvinner, utan de finns där bara ett samtal bort eller ett mess bort 😇 Det är något av det fantastiska i vår tid, att du snabbt och enkelt kan få tag på någon som du saknar eller bara vill prata med.
Tjoflöjt! Att flytta till landet är verkligen det rätta!




15 november 2017

Skoltrött och får "lida" för det längre fram



När jag gick på gymnasiet var läxor och att sköta skolan inte min starka sida. Det resulterade dock i att jag fick IG i vissa ämnen. Nu lite mer än 10 år senare känner jag att det är dags att ta tag i det och plugga upp dessa ämnen. I det här inlägget vill jag dela med mig av en uppgift som jag har haft. Det är en kort novell som jag har skrivit och som jag fick bra bedömning på.


Tänk om han skulle få reda på det!

Anna brukar bära med sig sin dagbok överallt. Plötsligt blir hon alldeles kall i kroppen. Hon kommer på att hon har glömt dagboken vid skåpet. Hon rusar dit för att hämta den, men när hon kommer fram till skåpet är den borta och hon grips av panik.
  - Vart kan den ha tagit vägen? Har någon tagit den, tänker Anna.
På dagbokens pärm står det klart och tydligen “Anna Kronbergs hemliga dagbok”. Tänk om någon elev har tagit den. De skulle veta exakt vems den är och få insyn till hennes inre tankar och känslor. Att hon är kär i skolans populäraste och snyggaste kille, Mattias. Mattias går två klasser över Anna och hon är inte ensam om att tycka om honom, men hon vågar inte säga någonting till någon om hur hon känner för den populäraste killen i skolan. Tänk så pinsamt det skulle vara om han fick redan på det.
  Anna tillhör inte det populära gänget i skolan. Hon är en person som man inte lägger märke till, en i mängden med några få kompisar. Hon har brunt, rakt hår i en kort pagefrisyr och glasögon. Jeans och t-shirt är det som hon älskar att ha på sig och helst en t-shirt med något gulligt tryck på.
  Hjärtat dunkade hårt i bröstet när hon står vid sitt skåp och funderade på vart hennes dagbok kunde ha tagit vägen. Kan det vara någon som har tagit den eller har städaren kanske hittat den och lämnat in den till vaktmästaren. Många tankar for genom hennes huvud om vad som kan ha hänt med hennes dagbok.
  - Tänk om det är någon som har tagit min dagbok, säger Anna låg till sig själv med panik i rösten.
  Tänk om någon skulle läsa ur dagboken och få reda på hur hon känner för Mattias. Hur hon beskriver honom som person och hur hon fantiserar om dem två tillsammans.
  Annas största önskan är att få vara tillsammans med Mattias. Gå hand i hand med honom genom skolans korridorer och att få alla avundsjuka blickar vända mot dem. Tänk om alla skulle fundera på hur det kan komma sig att just hon, den tråkiga tjejen i 7B fick Mattias, den populära och snygga killen i skolan.
  I dagboken skriver hon mycket om Mattias. Hur han ser ut. Hur han tar kontakt med henne. Hur hon hoppas på att han ska röra vid henne. En tidig morgon när Anna kommer till skolan ser hon Mattias lite längre bort på sin cykel. Han cyklar mot henne och hon tycker att han tittar på henne. Osäkerheten sprider sig i kroppen på henne och hon funderar på om det verkligen kan vara henne som han tittar på och ler mot. Hon vrider sig om flera gånger för att se om det är någon bakom henne, men hon ser ingen. Det kan ju inte vara henne som han tittar på och ler mot. Plötsligt svichar han förbi henne där hon står helt tagen av det om just har skett och hon kommer tillbaka till verkligheten igen.
  Anna tar snabba och stora steg mot vaktmästarens rum som ligger i en annan korridor mot den som hon har sitt skåp i. På golvet framför henne ser hon ett klistermärke av en häst, en enhörning och det är inte vilken enhörning som helst. Det är hennes favoritenhörning som hon har i sin dagbok och hur har den hamnat där. Paniken sprider sig i kroppen på henne och den blir bara större och större. Skräcken över att någon ska ha tagit hennes dagbok och läst allt som hon har skrivit i den gör sig påmind. Tänk om någon läser dagboken just nu och ännu värre, tänk om Mattias läser ur den.
  Anna sätter sig ner på huk och plockar upp klistermärket. Hon håller det mot hjärtat och tar några djupa andetag. Medan hon sitter där på huk går det förbi två killar och busvisslar och tittar på henne. Hon blir rädd och tänker att de har läst ur hennes dagbok. Tänk om, tänk om de där killarna har läst hennes dagbok och nu retar henne för vad hon känner för Mattias. Det hade varit rena mardrömmen om det är så.
  Efter några sekunder ställer Anna sig upp och går vidare mot vaktmästarens rum. Hon går förbi ett öppet klassrum och sneglar in och får ögonkontakt med Mattias. Han fäster henne med blicken det känns som att de tittar på varandra i en evighet. Anna känner hur hon blir alldeles yr och varm i kroppen. Han är verkligen snygg.
  - Hej! säger Mattias.
  - Hej! stammar Anna och slår ner blicken och stegar snabbt vidare.
Plötsligt hör Anna fotsteg bakom sig och hon blir väldigt nervös och vågar inte titta bakom. Hon fortsätter mot sitt mål, vaktmästarens rum. Tänk om det är han, tänk om det är Mattias som går efter henne. Hon skyndar på stegen och efter en liten stund ropar någon.
 - Anna, stanna Anna. Vänta på mig! ropar Mattias bakom henne.
Anna grips av panik och stannar helt tvärt. Hon står bara där, stel som en pinne och väntar, väntar på att Mattias ska komma i kapp henne. Miljoner av tankar går runt i hennes huvud. Varför ropar han på mig? Har han läst min dagbok och vill nu reta mig för vad jag känner för honom? När Mattias kommer fram till henne lägger han en hand på hennes axel och hon hoppar till. Han rycker snabbt tillbaka handen och säger:
  - Förlåt!
  - Det gör ingenting. Jag var inte beredd. stammar Anna.
Mattias tittar på henne, vilket gör Anna väldigt nervös. Anna börjar skrapa lite med foten, samtidigt som hon vrider och vänder på sig. Hon vet inte riktigt vart hon ska ta vägen. Här står hon i sina jeans och en av sina fulaste t-shirts mitt emot den snyggaste killen i skolan.  Killen hon har varit kär i sedan lågstadiet. Hon vet inte riktigt vart hon ska ta vägen i hans närvaro. Efter några sekunder, men som för henne verkar som flera minuter.
  - Är det här din? säger Mattias och visar upp en bok.
Hennes dagbok. Nu vill hon bara sjunka genom golvet, försvinna och springa därifrån, men hon står som förstenad och bara stirrar på honom och på dagboken som han håller i sin hand.
  - Ja. säger Anna och blir alldeles varm om kinderna.
  - Jag har inte läst den. Jag hittade den borta vid skåpen och stoppade direkt ner den i min ryggsäck så att ingen annan skulle hitta den och läsa i den.
  - Tack! säger Anna med en lättnad i rösten.
  - Hej då! säger Mattias och går vidare.
Anna står länge kvar och bara tittar efter Mattias som försvinner bort i korridoren. Efter några minuter öppnar hon dagbok för att lägga in klistermärket på sin plats. När hon öppnar första sidan trillar det ner en lapp på golvet.
  - Den där lappen känner jag inte igen, viskar hon till sig själv och böjer sig ner för att plocka upp den. På framsidan av lappen är det ett hjärta ritat och när hon viker upp lappen står det “Jag tycker om dig också! /Mattias”. Anna läser det som står på lappen om och om igen, men kan inte riktigt förstå att det som står på lappen är riktat till henne.

Hoppas ni gillade den! Nu hoppas jag bara på att jag får godkänt i kursen och kan ta tag i nästa kurs.

5 juli 2016

Älska din kropp

Jag tror att det är någonting som vi alla vill göra och försöker göra. Isället för att se den fantastiskt skapade kropp som du har och acceptera den försöker vi att ändra på den så att den istället passar alla andra.
För visst är det så. När min kropp ser ut som alla vill att den ska se ut, (smal, platt mage, helst muskulös), så som samhället vill få din kropp att se ut - Då kommer jag vara nöjd med den och inte skämmas. Men så är det inte, när du är där du tror att du vill vara vill du bara ha mer (eller mindre av den...).

Varje år kommer sommar- och bikini ångesten till mig;
 - Åh nej nu måste jag träna och sluta äta skit så att min kropp blir snygg i den där bikinin!
Jag är så less på att känna och ens behöva tänka på det. Jag vill så gärna inte göra det, men jag kan inte rå för att jag gör det. Hela tiden tänker jag på vad NI ska tycka om min kropp.

Varför? Vad spelar det egentligen för roll? INGEN. Men i det samhälle vi lever i så är det inte "fint" att vara lite tjock eller ens ha mage. (Ordet TJOCK är så himla negativt laddat och jag hoppas att det en dag kommer en ändring på det!) Vilket är helt naturligt. Jag skäms för att jag själv ibland kan tänka; Oj hon kanske inte skulle ha den där tröjan på sig. SKÄMS på mig! 
Det är ju helt sinnes sjuk vad andra påverkar en helt undermedvetet.. 
Jag blir så fascinerad och avundsjuk på de människor som älskar och accepterar sin kropp som den är,
Jag försöker verkligen, men det är inte lätt att på riktigt älska och acceptera sin kropp för hur den är och ser ut. Jag borde vara överlycklig att jag har en fungerande och frisk kropp. Så skärpning nu!

Jag ska öva och öva ända tills jag älskar min kropp som den är. KÄMPA!

1 maj 2016

Vart ska jag ta vägen


Jag har precis satt mig på tåget hem till Stockholm. Känslan är blandad / splittrad. Jag älskar Stockholm, jag älskar att bo där, men ändå känns det så fel just nu. Jag har alltid haft en dröm om att bo på landet och under den senare tiden har den känslan blivit starkare. Jag vill inte komma hem och hamna i samma ekorrhjul som innan, där livet bara snurrar på utan en mening. Jag vet inte om jag skulle hitta meningen med livet bara för att jag flyttar, men just nu känns det som att just flytta skulle vara rätt.
Frågan är bara vart?! Jag har verkligen ingen aning. Skulle jag klara av att flytta? Skulle jag må bättre eller sämre av det?
Hur ska jag vet om jag inte testar?

12 april 2016

Stockholms museum

2014 skrev jag skulle bli ett museumår och att jag och min vän skulle besöka alla Stockholms museum. Det tar längre tid än vad man tror eftersom att vi har annat för oss också..
Vi har fram till nu besökt;
Abbamuseet
Etnografiska museet
Kungliga Husgerådskammaren, Kungliga myntkabinettet, Kungliga slottet
Livrustkammaren
Nordiska museet
Polismuseet
Riksidrottsmuseet
Sjöhistoriska museet
Tekniska museet, Tobaks & Tändsticksmuseum, Tre Kronor museet
Vasamuseet, Vin & Sprithistoriska museet

Dessa museum sa vi att vi skulle besöka under 2014:
Abbamuseet, Almgrens Sidenväveri & Museum, Aquaria Vattenmuseum, Arkitekturmuseet, Armémuseum
Bellmanmuseet, Bergianska trädgården, Biologiska museet
Carl Eldhs Ateljémuseum, Cornelis Vreeswijk Museet
Dansmuseet
Etnografiska museet
Fotografiska
Gustav III:s antikmuseum, Gustav III:s paviljong
Haga parkmuseum, Hallwylska museet, Historiska museet
Judiska museet
Kungliga Husgerådskammaren, Kungliga myntkabinettet, Kungliga slottet
Leksaksmuseet, Livrustkammaren
Magasin 3 Stockholm konsthall, Marionettmuseet, Medelhavsmuseet, Moderna museet, Museifartygen, Musikmuseet, Måleriyrkets Museum
Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseet, Nobelmuseet, Nordiska museet
Olle Olsson Hagalund-museet, Observatioriet
Polismuseet, Postmuseum
Riksidrottsmuseet
Sjöhistoriska museet, Statens Försvarshistoriska Museer, Spårvägsmuseet, Stockholms Medeltidsmuseum, Stockholms stadsmuseum, Strindbergsmuseet, Sundbybergs Museum, Svindersvik
Tekniska museet, Thielska Galleriet, Tobaks & Tändsticksmuseum, Tre Kronor museet, Tullmuseet
Vasamuseet, Prins Eugens Waldemarsudde, Vin & Sprithistoriska museet
Östasiatiska museet

Jag hoppas på att vi kan besöka några museum även i år. Jag och min vän är ändå ganska snabba på att plöja igenom dem när vi väl är igång. Ibland känns det dock lite tråkigt, man kikar lite och sedan går man. Vi kanske får ordna med en guide till nästa gång :)